Så vill hon bli skalad

JAG LÄSTE I EN VETENSKAPLIG TIDNING för ett tag sedan att forskare har kommit fram till att tiden går fortare nu än för 100 år sedan. Visserligen rörde det sig inte om timmar, inte ens minuter, men ändå, bara tanken! Snarare sitter tidssprånget i mitt huvud. En annan smart tänkare säger att vi lever i det förgångna hela tiden. Hur? Jo, det tar ju ett antal mikrosekunder från det att jag ser eller uppfattar en sak tills att det når hjärnbarken och processeras innan jag kan respondera. Min respons och det jag säger är också det redan historia, i det ögonblick det uttalas. Visst kan man göra det svårt för sig om man börjar tänka för mycket runt detta.
Jag kom på mig själv för något år sedan att jag inte var närvarande när jag gjorde i ordning min frukost. Jag hastade, valde rutinmässigt och frukosten slank ner utan att jag hann njuta av den. Det var då jag fann en kompis att tidsmeditera med. Hon är ett vackert rött granatäpple, en frukt som jag ofta ratat på grund av att den rinner och kladdar, när man skär den mitt itu. Sen stänker det röd saft som inte är kul om man får den på en vit skjorta.

EN MORGON SATT JAG DÄR med min vän och pratade varsamt med henne. Hur ville hon bli skalad, fanns det ett annat sätt än det som jag gjort tidigare? Hon ville bli varsamt öppnad. Jag tog en liten vass kniv och skar ur en cirkel i toppen och botten. Sedan lade jag ett snitt från nord till syd runt hela frukten och därpå bröt jag upp henne i två lika delar. Hon visade upp sig i hela sin vackra värdighet, hennes mörkröda kärnor lyste som dyrbara rubiner, jag såg hennes intrikata mönster och hur genialt hon skyddade sina kärnor. Jag bröt varje halva i ytterligare två delar, små mogna kärnor ramlade ut och nu kunde jag sakta och försiktigt ömsom bryta loss, ömsom peta ur parti för parti. Jag märkte att mitt sinne saktade in när jag gav henne all min uppmärksamhet, min tidsjakt att få frukosten snabbt överstökad fick en helt annan dimension. Nu har jag lagt till ytterligare ett moment. Jag räknar alla kärnor. För det mesta finns det bara superba rubiner i henne, men allt som oftast sorterar jag bort skämda kärnor.
Granatäpplekärnorna är fantastiskt goda i morgonyoghurten eller gröten, ett piggt och annorlunda inslag i salladen och överraskande fräscht i nästan vilken efterätt som helst eller att mixa ner i en smoothie eller bärdrink.
En annan favorit som kan ta tid att varsamt ta hand om är ananas. Hans lite vassa skal med massor av ”ögon” ger mig också morgonro.
Hur vackert och ödmjukt kan du tänka dig att skala och bereda en banan, ett äpple eller en apelsin?

PER FRISK
ANSVARIG UTGIVARE